Vi åkte till Skövde för att se på bio.

Två timmar i biomörkret. Slutscenerna började, filmens upplösning. Plötsligt blev det alldeles svart på filmduken, ljudet rullade.

Ett nytt grepp inom filmbranschen tänkte jag. Men, bilden kom aldrig tillbaka. Ljudet stängdes av, salongen tändes upp och en vaktmästare med en skruvmejsel kom in. Lampan till projektorn hade gått sönder.

Vi väntade 20 minuter tills vi fick domen. Det skulle inte gå att laga. Vi blev snuvade på kofekten, missade slutet och fick resa hemåt.

Så, nu kan jag säga att jag nästan sett Snabba cash.

Förutom detta har jag i veckan blivit faster till en ursöt liten grabb.

Jag väntar med spänning på att få klämma lite på honom.

Jul- och nyårsledigheten är slut. Mjukstartade jobbet den här veckan med en ledig onsdag. Jag fick mersmak och känner spontant att fyradagarsvecka är grejen.

En enorm skillnad att få vara ledig en dag mitt i veckan. Jag har febrilt letat efter fler fyradagarsveckor i almanackan. Hittar inget förrän i påsk.

Det har snöat i natt och det snöar fortfarande. Jag ska pälsa på mig täckbyxor, storstövlarna, halsduk och dunjackan och möta upp söta H. Vi ska ta den traditionsenliga promenaden kring stan. Kan hända att vi snöar in. Att vi går in och sätter oss och fikar istället. Det finns viss risk.

Annars ska jag njuta ytterligare av lugnet och av att mest sitta i en fåtölj och läsa kriminalroman.

Jag letar recept på förrätt till nyårsafton. Något enkelt, helst något som går att förbereda, något smarrigt och med ett snyggt utseende. Jag har googlat fram det ena efter det andra, soppor i olika färger, toast av olika slag.

Nu har jag fastnat för ingredienserna lax, pepparrot, kavring. Kan det vara något?

Nu ligger alla klapparna färdigrimmade under granen, som för året är dekorerad i rött och silver. Enligt tidigare rapporter ska årets paketskörd vara betydligt mindre. Men, under granen ligger högar av röda, bruna och mönstrade paket. 

Snart beger lillebror och jag mig till förskottsjulfirande i Gustafs. Sen blir det uppesittarkväll med julgodis och bokläsning.
Så härligt det är med julledighet.

Efter veckor av hårt arbete och ett fullspäckat schema är ledigheten här.

Jag är nu installerad i Dalarnas juligaste hus. Granen står på plats, lingonkola avnjuts och julklappsrimmen ska skrivas.
Jag återkommer.

Söndagar är uträttardagar och pysseldagar här hemma.

Storhandel, köttgrytekok, hårklippning, julgodisbak med vännen K och sortering av papper hanns med under dagen. En bra söndag med andra ord.

Efter 0,5 milliliter Pandemrix i höger överarm konstaterar jag tumor, rubor, dolor, calor och functio laesa (svullnad, rodnad, smärta, värme och funktionsnedsättning). Kardinaltecknen på inflammation.

Mer än så tycks det inte bli, så här långt.
Vaccinets nytta och eventuella biverkningar har flitigt diskuterats på stan de senaste veckorna. Kanske för att smittan nu kommit till stan. Alla känner någon som ligger hemma med symtom.
Själv har jag en avslappnad inställning till det hela. Kanske blir jag smittad, kanske inte.

Nu ska jag njuta av helgen om mitt besök som kommer imorrn.

Snöflingorna som dalade ner i veckan bättrade på julstämningen. Jag längtar till advent och stjärnorna i fönstren. Ikväll ska jag börja fila på julklappar och äta mandariner. Kanske leta fram lite recept på julgodis till och med.
Att det regnar alldeles förfärligt ute ser jag knappt för mörkret.

Styrketräning är trist.

Och som tack för slitet, ja, då dyker träningsvärken upp. Låren vill helst bara ligga stilla i soffan och det är en pina att gå upp och ned för trappan.
Imorgon är det en annan muskelgrupp som står på träningsschemat. Två timmars julsångsövning ger god träning för stämbanden.

Idag har jag styrketränat. Jag inser redan nu att mina ben kommer att anta ett mer geléliknande tillstånd imorgon. Attans, jag som ska jobba hårt imorrn.

I morgon tar jag min rosa resväska och kliver på tåget norrut. Destinationen är Umeå och höstens tjejträff.
Söta M står värd och tjejligan kommer åkandes från alla håll för att umgås. Ska bli riktigt kul att träffas igen. Det var länge sedan vi alla var på plats samtidigt.

Ikväll är en sån där kväll när jag vill göra en massa saker, helst samtidigt.
Jag vill läsa nya Tandläkartidningen, se på tv, sy eller kanske sticka, öva körsånger, slöa i soffan eller kanske baka.

Jag har just vunnit 3 liter färg. Undrar vad jag ska måla. Väggarna på övervåningen kanske eller någon pinal.

Ska fundera över helgen.

Jag saknar ofta det gamla hederliga postkontoret.

Att uträtta mina ärenden på den lokala ICA-butiken gör mig inget. Egentligen passar det mig ganska bra, jag ska ju ändå dit och hämta hem mjölken. Men titt som tätt blir jag upprörd.

Precis så var det idag.

Jag lämnar fram paketet och meddelar kassörskan att jag önskar porto för 45 kronor till min ekonomiförsändelse. Hon väger paketet och tittar i sin portotabell. Kontrollerar vågen och tittar åter i tabellen. Portot blir 33 kronor meddelar hon mig. Jag upplyser försiktigt om att min försändelse är av skrymmande karaktär och att en tilläggsavgift därför tillkommer. Hon tittar åter i tabellen och knapprar en stund på datorn.

Till sist bestämmer hon sig för att 45 kronor blir bra. "Då är vi ju säkra på att paketet kommer fram".

Att läsa portotabeller är inte lätt. Det medger jag.

Idag kunde jag kommit undan billigare med min försändelse, nästa gång är det kanske dyrare.

Hur många gånger blir det egentligen fel undrar jag?

Jag efterlyser mer utbildning i "postkunskap" på alla dessa "nya" servicesställen.

TACK!